Ett initiativ för information och upplysning kring fetischism.
Utgångspunkter är en normkritisk hållning och att begrepp och perspektiv i första hand utgår från fetischister själva, deras faktiska förhållanden och modern sexualupplysning. Innehållet uppdateras löpande.

Ladda ner PDF   (2021-10-28, 397 kB)

Kort sammanfattning av fetischism
Andra betydelser av ordet
Grunden
Fetischer
Orienteringen
Tankar, attraktion och estetik
Fetischistiska praktiker, handlingar och uttryck
Praktikens behållning
Gemenskap och sociala aktiviteter
Älska
Vilka är fetischister?
Identitet
Komma ut
Sexuell läggning
Kort historik
Ordlista
Noter

Kort sammanfattning av fetischism

Fetischism är en sexualitet som kännetecknas av fetischeringen: Att någon sak, något annat än kön, tillskrivs känslor, fantasier och begär. En fetischist är en person som har förmåga att uppleva känslorna, fantasierna och begären. Den sak som är föremål för sexualiteten, som sexualiteten är riktad eller orienterad mot, kallas fetischen. Eftersom var sak kan upplevas på sitt sätt kan fetischism ta många olika uttrycksformer. Fetischism kan ha att göra med sexuell praktik, attraktion, sensualism, personlighetsuttryck och identitet i olika grader för olika personer.

Andra betydelser av ordet

Sexualiteten fetischism innebär att sexualiteten är riktad mot någon sak, något annat än kön. Det är ett sexualvetenskapligt, sexologiskt, begrepp som avser en specifik sexuell orientering. Ordet fetischism används dock även i tre andra sammanhang, med andra betydelser:

Inom antropologi har begreppet använts för att beskriva religiösa symboler. Inom ekonomi har begreppet använts för att beskriva hur värde fästs vid produkter. Det finns dessutom en populärkulturell trend att svepande referera till alla kulturellt illegitima eller ovanliga preferenser som ”fetisch”. Detta behöver inte alls ha att göra med någon egentlig specifik fetischistisk sexualitet, utan ordet har på detta sätt tagits till som ett slags slang för vitt skilda företeelser som exempelvis att ha en icke-heterosexuell läggning, att ha ett icketraditionellt könsuttryck, att ha något utstuderat sexuellt intresse, att syssla med tabubelagda praktiker eller att tillhöra en sexuell subkultur. Ett sådant svepande sätt att benämna det kulturellt ovanliga – där vissa berörda grupper dessutom inte alltid uppskattar de felaktiga konnotationer som ges av att pådyvlas etiketten ”fetisch” – figurerar ofta i populärkultur: Såsom när Expressen skrev ”Vi är alla fetischister” [i] och med det bara menade att många har något kulturellt ovanligt intresse såsom att vara exhibitionistisk och att tycka om att köpa fina underkläder. Ett annat exempel är när sexklubbar beskriver sig som ”fetisch” och med det bara menar att de har en subkulturell stil och att de bejakar många sexualitetsuttryck.

En grundförutsättning för att kunna förstå och förhålla sig till sexualiteten fetischism, som denna skrift handlar om, är att hålla isär den från det antropologiska begreppet, det ekonomiska begreppet och den slangliknande kulturella diskursen.

Grunden

Centralt i fetischismen är fetischeringen; hur kärleken till en specifik sak, fetischen, gör att den ”lyfts” från att bara vara en sak med rent materiella egenskaper [ii] till att för den individuella

fetischisten förknippas med känslor, fantasier och begär. Ifrån detta, hur saken i fråga upplevs som något ”högre”, som ett nästintill magiskt föremål för dyrkan, har sexualiteten fått sitt namn: Språkhistoriskt kommer ordet fetisch från franskans fétiche som stammar från portugisiskans feitiço som betyder förtrollning.

Flera ämnesforskare har pekat på att den traditionella sexuella (köns-)attraktionen och fetischismen fungerar på liknande sätt, även om det materiella fokuset skiljer sig, och har menat att konventionell sexualitet är ett resultat av samma slags mekanismer som fetischism. Att fetischera är alltså relaterat till de konventionella begärsmekanismer som brukar benämnas med ordet att älska, men med bibetydelse att det är riktat mot någon sak.

Fetischer

En fetisch är en sak, något annat än kön (könad kropp) som en individuell fetischist fetischerar. Detta ger att fetischism är något relationellt. Det betyder att det inte finns några saker som alltid är fetischer i sig själva. För de flesta som äger ett par gummistövlar är dessa inget mer än bara ett par gummistövlar. Först när en gummistövelfetischist upplever en passionerad relation till dem – fetischerar dem – övergår de till att bli dennes fetisch. Likaså finns det inte några praktiker som alltid är fetischistiska i sig själva. Många har på sig stickade tröjor utan att bärandet av en sådan tröja behöver vara ett utlopp för en fetischistisk sexualitet. Först när en person som fetischerar stickade tröjor väljer att ta på sig en sådan tröja för att uppleva sin fetisch blir bärandet av tröjan en fetischistisk praktik för just den personen. I mångas sexliv används olika redskap såsom sexleksaker och hjälpmedel; dessa är ofta verktyg för att njuta av det som utgör ett fokus för deras sexualitet, snarare än att redskapen själva utgör ett fokus för sexualiteten (fetischeras). Det krävs att en person fetischerar en sak för att den ska vara en fetisch.

Personen som började tala om sexualiteten fetischism, Alfred Binet (1857 – 1911), kallade kärleken till materiella ting för plastisk kärlek. Dit hör de vanliga fetischgrupperna klädesplagg (såsom skor och korsetter), material (såsom läder och gummi), substanser (såsom blod och gyttja) samt objekt (såsom ballonger och stenar). Att tillskriva känslor, fantasier och begär till specifika kroppsdelar som inte förknippas med traditionell sexualitet (könad kropp) såsom hår, händer och fötter kallas partialism. Andra fenomen som kan fetischeras är färger, former, händelser och andra mer abstrakta företeelser. Levande väsen i helhet är inte saker och hör därför inte till fetischismens område. [iii]

Orienteringen

Även om en individ kan identifiera sig med sin fetischistiska sexualitet och utföra praktiker i enlighet med den, så är inte fetischism som fenomen liktydigt med varken identitet eller praktik; snarare kan det ses som att begreppet beskriver en begärsriktning, vad sexualiteten är orienterad mot – vad som är föremål för en persons generella attraktion och dragning, som olika handlingar syftar till att uppleva närhet till. Det begreppsliga området som fetischism sorterar in under kan därmed förstås som materiella begärsriktningar/orienteringar, där fetischism/sakorientering är avgränsat mot könsorientering.

Vad sexualiteten är riktad mot, vad som ger känslor, fantasier och begär, kan ligga till grund för inre sexualitetsaspekter som attraktion, vad som upplevs som viktigt hos en partner, uppfattningar om estetik och sensualism, önskningar och drömmar, njutningsmönster och uppfattningar om vad som utgör sex, etcetera. Även om begreppet fetischism specificerar att en persons sexualitet har en inriktning mot någon sak så säger det inte något om hur stor del av sexualiteten som kännetecknas av den; det varierar från person till person hur betydelsefull och definierande som inriktningen mot en sak är för en individs sexualitet. Då en individs sexualitet även kan kännetecknas av en orientering mot något kön i varierande grad resulterar detta i flera olika situationer: En fetischistisk orientering kan för vissa utgöra en mindre del av helhetssexualiteten och därmed uppfattas som en ”variation” inom en i grunden traditionell sexualitet, medan den för andra kan vara så grundläggande att helhetssexualiteten är något väsensskilt från könsattraktionsbaserad sexualitet. Patologisering skedde förr i tiden då sakorienteringen var så betydelsefull för en individ att dennes sexualitet kännetecknades av fetischismen snarare än av en heterosexualitetsliknande samvaro och då olika praktiker med fetischobjektet allena utgjorde ett mål för en individs sexuella praktiker.

En fetischistisk orientering verkar ofta finnas från ung ålder, inte sällan före 10 års ålder. Likt andra orienteringar är fetischism inget som en individ själv har valt, i linje med hur förekomsten av genomgripande sexuella orienteringar i allmänhet inte ses som en fråga om personliga val.

Tankar, attraktion och estetik

Likt andra sexualiteter kan fetischism medföra en estetisk dimension, en attraktion till personer som matchar ens sexuella orientering, en önskan om kärleksförhållande och att uppleva gemensamt sex.

För många fetischister finns fetischen i tankarna dagligen; när det gäller fantasier som har sexuell karaktär så är det för en del så att fetischen är ständigt närvarande, men individuell variation förekommer. Att se manifesteringen av fetischen som skönhet, som kanske något av det allra vackraste och mest känsloinducerande, ger estetiska referensramar som kan förlängas till attraktion. Det är vanligt att fetischister, likt personer med andra sexualiteter, söker en partner som på något sätt matchar den sexuella orienteringen.

För en fetischist kan sexualiteten vara en komponent i hur man i vardagen uppmärksammar, estetiskt associerar och lägger märke till saker. Många har mentalt ”med sig” sin fetischism i vardagen så pass att den får individen att reflektera över hur vardagsfenomen relaterar till fetischismen – Exempelvis tänker på hur saker kan framstå som tilltalande om de påminner om fetischen eller hur det vore om människor de möter skulle uttrycka föremålet för begäret. Sådana ”estetiska glasögon” som världen ses igenom ges av alla sexualiteter som en följd av att föremålet för sexualiteten tillskrivs känslor, fantasier och begär.

Fetischistiska praktiker, handlingar och uttryck

Även om bland annat fetischister kan uppleva minoritetsstress finns hos sexuella minoriteter ofta en dröm om att kunna leva enligt sexualiteten. Vilka slags handlingar som praktiserande av en fetisch innebär beror på vad det är för någon fetisch, vad som går att göra med saken i fråga. Eftersom det finns fetischister som har passionerade relationer till vitt skilda saker så kan praktiserande av en fetisch också innebära vitt skilda handlingar. Praktiserandet kan handla om att använda saken till vad den vanligtvis används till, att omge sig med den, att vara nära den, att hantera den, att iklä sig den, att manipulera den, eller att uppleva den på andra sätt. Kanske kan det även upplevas som behagligt och stämningshöjande att fetischen bara finns med i bakgrunden på ett passivt sätt. Att praktisera en fetisch kan även kallas att leva ut, utöva eller uttrycka den. Vissa fetischer går lätt att praktisera, såsom att ha på sig spandexplagg, medans andra kan vara svårare att praktisera i offentligheten, såsom att ha på sig uppblåsbara dräkter. När en fetischist klär sig i sin fetisch kan man säga att denne klär upp sig, klär om eller så kan man använda något engelskt låneuttryck som att geara upp eller kitta upp. Att säga att någon klär ut sig brukar inte vara uppskattat eftersom det antyder maskerad.

Hur ofta och i vilka sammanhang en fetischist uttrycker sin fetisch varierar, beroende på sammanhang och personlighet. Vissa lever bara ut sin fetisch hemma, i avskildhet eller med en partner (eller flera) någon gång ibland. För vissa är utövandet något som bara känns bra i en viss miljö eller med vissa personer, medans andra lever ut sin fetisch i vardagen. Att leva med sin fetisch brukar ibland kallas 24/7 (”tjugofyra-sju”) vilket betyder att det pågår 24 timmar om dygnet 7 dagar i veckan. Det kan jämföras med hur många för jämnan klär sig så att deras identitet uttrycks.

Praktikens behållning

Att utöva sin fetisch kan ge olika typer av behållningar. Äldre psykologi omtalade mestadels strikt sexuella aspekter av fetischism eftersom diskursen var avgränsad till utomståendes observervationer av sexuella beteenderesponser, vilket det kan hittas spår av i litteratur än idag. [iv]

Modernare skildringar utgår från de egna upplevelserna och belyser fler aspekter som sensualism, attraktion, identitet, allmänna välbefinnanden och personlighetsuttryck. Exempelvis:

Olika fetischister upplever olika mycket av dessa välbefinnanden. För någon kan det primära vara att närvaron av en fetisch ger en behållning i sexuella situationer. För en annan kan det primära vara att uppleva ett mer allmänt välbehag på ett psykologiskt plan såsom att känna sig stark. En tredje kan uppleva en kombination.

Även om en fetischist har förmåga att med sin fetisch uppleva olika typer av välbefinnande behöver det inte vara samma sorters välbefinnande som ges hela tiden. Vid ett tillfälle, såsom om något är jobbigt, kanske fetischen mest ger en trygghet och en styrka. Vid ett annat tillfälle, som på en fest, kanske fetischen får utövaren att känna sig extra snygg och vacker. Vid andra tillfällen, som tillsammans med någon partner när allt känns rätt, kanske fetischen ger en sexuell kick.

Under ytan är inte en fetischists upplevelser särskilt annorlunda från personer som har andra sexualiteter. Biokemiskt kan kärleksupplevelser ses som tätt förbundna med signalsubstanser: Dopamin, känslan av euforisk lycka. Oxytocin, välbehaget som ges vid kroppskontakt, förälskelse eller när en kärlekspartner är närvarande. Endorfin, den morfinliknande belöningssubstansen som kan ge ett rus och en njutningsfull dimmighet. Dessa kan en fetischist uppleva, precis som vemsomhelst med en annan sexualitet. Eller mindre kliniskt uttryckt: Längtanspirret i magen, det sköna i att vara med fetischen som kan kännas som att få en stor kärleksfull kram, den glada harmonin av att ha det fina närvarande, vid rätta tillfällen det sexuella i beröring och det euforiska i orgasmen.

Om en fetisch är en sak som utövaren kan välja att ha med sig blir denne ganska fri att själv bestämma vilken slags upplevelse hen vill ha. Ibland kanske hen är på humör för något lugnt och mysigt, ibland för något mer fysiskt och passionerat. Om fetischen är något som går att iklä sig går det att genom att variera iklädnaden styra vilken behållning den ska ge. Likaså går det att i sociala fetischsammanhang välja hur en vill framställa sig; att göra sig extra sexig kan handla om något så enkelt som att uttrycka mer av fetischen. På så sätt kan fetischuttryck ses som att de ger individen mer makt över sin situation, än när skönhet och attraktion uteslutande utgår från utseendemässiga faktorer.

Gemenskap och sociala aktiviteter

För vissa är ens fetisch något helt privat utan att det finns någon önskan om att dela utövandet med andra. Kanske det t.o.m. föredras att hålla det helt i fantasin, utan förverkligande alls. För andra kan det vara något socialt, något att umgås kring.

Social gemenskap kan vara viktig för bekräftelse, självacceptans och för att känna sig bejakad och speglad av andra på ett konstruktivt sätt. Det kan vara identitetsstärkande och ge möjlighet att hitta partner(s) och vänner, ge möjlighet till öppenhet, stolthet och personlig utveckling. Gemenskap med andra fetischister kan ta sig uttryck i föreningar, webbgemenskaper, kollektivboenden, fester, festivaler, pub- och fikaträffar, gemensamt skapande och andra sammankomster. Eftersom olika fetischister fetischerar olika saker och har vitt skiljda praktiker, är fetischister socialt uppdelade i många subkulturer som är centrerade kring respektive fetisch – var och en som kan ha egna traditioner, normer och ideal kring praktiker och självförståelser. Många söker sig till de storstäder i västvärlden som ger tillfällen att hitta social gemenskap, umgänge och utlevnad tillsammans med likasinnade.

Att ha tillverknings- eller pysselsammankomster där man umgås, ger varandra tips och uppmuntran är ett sätt att vara fetischsocial på. Fetischister kan lägga ner mycket arbete på sina fetischer så att det nästan blir som en hobby; att vårda, lära sig, samla, tillverka, arbeta fram utstuderade uttryck och konnässöra i dess detaljer. Det är ju trots allt ofta en stor passion som kan vara glädjefylld att ägna tid åt på många sätt. Ett bra sätt att connecta med en fetischist är att kika in i just ”hobbyverksamheten”. Vilka sorter eller saker har hen? Har hen någon samling? Vad tycker hen bäst om och varför? Inte sällan möts sådant med glädje och det skapas en genuinare kontakt än om samtalet skulle handlat om väder och vind. Om det känns kul kanske nästa steg kan vara att se hur man pysslar eller att själv prova på något kring fetischen.

När det gäller att leva ut en fetisch så uppfattas det ofta som givande att – själv eller tillsammans – göra sådant som låter en få mer av fetischen eller gör fetischen mer påtaglig och som lägger mer fokus på den. Exempel:

Älska

Hur man älskar som bäst har nog alla olika åsikter om. Hur det bästa fetischsexet ser ut och vilka handlingar som utgör sexet kan te sig på olika sätt. Ofta handlar det om att i ett sexuellt sammanhang tillsammans njuta av en fetisch och att dra dess praktik till sin spets. En fetischist kan tycka att det är skönt att ha någon slags sex i, på, med eller iförd fetischen. För någon kanske det handlar om att ha mer traditionellt omslutande sex med en partner samtidigt som båda är iklädda gummikläder. För en annan kanske det sexuella ligger i en fetischpraktik som inte liknar en traditionell sexakt så mycket, som t.ex. att uppleva känslan av att trampa i gyttja. Om fetischen är något som två (eller fler) kan iklä sig kan det kännas skönt att tillsammans smeka varandras fetischer. Lust kan yttra sig som viljan att ha mer av fetischen, eller göra fetischen extra påtaglig.

Beroende på hur stark och hur fristående den sexuella inriktningen mot fetischen är, kan uppfattningen om vad som är önskvärd sex variera. För vissa kan det vara spännande att ibland ha fetischen med vid intima stunder med en partner. Andra kan känna att njutandet av en fetisch tillsammans med en partner är centralt för sex. Somliga kan ha tillfredsställande sex med sin fetisch utan inblandning av andra mänskliga partners.

För många känns det stort att uppleva det tillstånd av dimmig hängivelse som kallas fetish space (kan även kallas att spacea) tillsammans med någon annan, där man gemensamt går in i en extas i upplevelsen av den gemensamma fetischen. I en del sessioner (perioder under vilken en utövar sin fetisch) kan en fetischist uppnå något som kallas frenzy eller fetish frenzy. Det är ett nästan transliknande tillstånd av euforisk hängiven iver som ofta upplevs som en av höjdpunkterna med utövandet. För vissa fetischister handlar utövande om orgasm, medans vissa talar om ”mental orgasm” som målet med fetischsex och menar att fenomen som förknippas med traditionellt sexklimax och tillfredsställelse, såsom utlösning, inte behöver ha med saken att göra. En av de positiva delarna av fetischsex är att det ofta är säkrare sex när fokus inte ligger lika mycket på omslutande/penetration.

Vilka är fetischister?

Fetischister kan vara kvinnor, män, ickebinära, cis- och transpersoner av alla åldrar och nationaliteter. Man kan inte se på någon att denne är fetischist. Äldre tiders läkare ville gärna se sådant som inte majoriteten ägnar sig åt som något som uppkommit på grund av en viss händelse som ska ifrågasättas och förklaras. Men det finns inget stöd för att fetischism är något som uppkommer på grund av en händelse, precis som det inte finns stöd för att det är någon särskild händelse som gör en person heterosexuell eller vänsterhänt. Den moderna hållningen är att människor naturligt uppvisar en mångfald vad gäller sexualitet.

Identitet

En persons sexualitet kan ha flera fokus, exempelvis kan den kännetecknas av passion för något kön och för någon sak på samma gång. Beroende på hur betydelsefull den fetischistiska orienteringen är för en person och hur den förhåller sig till eventuella övriga sexualitetsfokus, kan den uppfattas som mer eller mindre grundläggande för identiteten. Även politiska, sociala och kulturella situationer kan påverka individer till att tillskriva sina sexualitetsfokus olika betydelse. Hur en person förstår sin egen unika sexualitet och vad denne därmed kallar sig, identiteten, är upp till denne själv.

Det går att använda ett prefix till ordet fetischist för att tydliggöra vad som är ens fetisch; om exempelvis passion ges av läder kan en kalla sig läderfetischist. Vissa upplever att det behövs fler än ett ord för att beskriva deras tillhörighet. Exempelvis kan det hända att den eller det som är fokus för en persons sexuella attraktion inte behöver vara detsamma som personen attraheras till romantiskt. Detta kallas på engelska varioriented sexuality. Lika bra som att det går att anamma en enda identitet, såsom fetischist eller bisexuell, går det att anamma en kombination, exempelvis panromantisk demisexuell plastfetischist.

Komma ut

Om man känner att ens sexualitet är en del av ens personlighet kan det kännas befriande att komma ut; att berätta om eller på andra sätt stå upp för att vara fetischist. Anledningar till att komma ut kan vara att det känns bra att bli speglad som hurdan en är, att förekomma rykten, att öppna upp för att leva som en vill och att kunna slappna av i att inte behöva ha hemligheter. Att komma ut kan vara en utmaning för fetischister, eftersom omgivningen ofta har bristande kunskap om vad fetischism innebär. Ett par tips inför att komma ut är:

Sexuell läggning

Språkbruket kring könsinriktade sexualiteter är rikt, med flera specifika ord som synliggör vilken betydelse som en sexuell inriktning har för en person: För en man som attraheras av flera kön finns bl.a. begreppen man-som-har-sex-med-män, bi-curious och bisexuell beroende på hur situationen ser ut. Språkbruket kring fetischism är inte lika nyanserat och säger i sig inget om vilken betydelse som fetischismen har för en individ. Därav inbegriper fetischism flera olika situationer.

Fetischism kan i varierande grad genomsyra olika aspekter av en persons sexualitet; önskningar, känslor, praktiker, attraktion, partnerval, självförståelse, identitet, etcetera. Vissa kan känna att fetischismen är ett komplement till sexualiteten utan att fetischismen i sig uppfattas som dominerande. Andra kan uppleva att fetischismen i högre grad är grundläggande för sexualitet och leverne, något ofta närvarande i tankar och fantasier, vilket kan medföra större avsteg från de normer som dikterar hur vi förväntas leva.

En stor del fetischister har haft fetischistiska tankar och känt en passion inför sin fetisch så länge de kan minnas, många sedan innan 10 års ålder. Hos dessa personer är berättelserna om utveckling, självförståelse och normskav ofta liknande. Studier visar att en fetischistisk orientering, att känna passion för någon sak, inte sällan är något beständigt, stabilt, uppkommet i tidig ålder och som inte är resultatet av något aktivt val. Den moderna och etablerade hållningen gällandes alla sexuella orienteringar som kännetecknas av samtycke är att låta dessa ta plats så konstruktivt som möjligt i tillvaron. Det är högst tveksamt om någon av egen vilja kan ändra eller bli av med någon genomgripande sexuell orientering.

Vad som får räknas som sexuell läggning är till stor del en språklig och kulturell fråga som beror av makt och kunskap. I Sverige är praktik-identitet-preferens-regeln (PIP-regeln) vägledande. Den säger att det som kännetecknar en persons sexuella praktik, identitet och orientering är att betrakta som dennes sexuella läggning. Det är även kutym att orienteringen ska vara beständig och grundläggande för personens sexualitet. Detta gör att fetischism kan ha att göra med sexuell läggning, eftersom fetischism i sexologisk bemärkelse avser en orientering, som för vissa är grundläggande och beständig, och som kan ha att göra med en persons sexuella praktik och identitet. Det blir dock en individuell bedömning av vilken/vilka orienteringar som upplevs som fundamentalt genomsyrande och kännetecknande för en persons sexualitet.

På andra ställen i världen kan det räcka med att en sexuell orientering är grundläggande för en person för att den ska ses som dennes sexuella läggning. I västvärlden har det blivit kutym att lägga stor vikt vid vad individen själv identifierar sig som och ser som sin sexuella tillhörighet.

Att tala om sexuell läggning försvåras i Sverige av att svensk juridisk lagstiftning utgår från en heteronormativ och förenklad bild av sexualitet som inte tar hänsyn till några andra orienteringar än könsorienteringar. Detta resulterar i att endast hetero-, bi- och homosexualitet omnämns som sexuella läggningar. Eftersom lagstiftning är tankenormerande styr detta vad allmänheten uppfattar som giltig sexualitet – exempelvis föreställningen att endast läggningar som är juridiskt sanktionerade är ”riktiga”. Det osynliggör övriga läggningar och skapar ett sätt att tänka och tala om sexualitet där könsattraktion och inget annat framställs som det viktiga. [v]

Eftersom fetischism inte ingår i de juridiskt sanktionerade läggningarna är det inte olagligt att diskriminera någon på grund av att denne är fetischist.

Kort historik

Fetischismen har sedan dess första omnämnanden dragits med ett patologiserande synsätt. 1800- talet var en tid då onani, nakenhet och andra saker som vi idag kan se som självklara betraktades som skadligt; inte heller fetischism sågs i positiva termer. Det fanns till och med en diagnos för heterosexualitet då syftet var nöje istället för barnalstring. Det mesta som inte tillhörde dåtidens snäva sexualnorm började kallas perverst, ett ord som oftast används nedsättande. Man började anamma en tankediskurs om att avvikanden är resultat av störningar i barndomen. Dåtidens berömde sexualfilosof Sigmund Freud spekulerade om att fetischism nog var resultat av kastrationsångest och rädsla för kvinnliga könsorgan. Fetischism blev en samhällsfara och skildrades så i litteratur och media fram till nutid; i filmer gavs mördare och antagonister sjuka, dysfunktionella och kompulsiva drag samtidigt som de kläddes i gummi och andra fetischattribut.

På 1940- och 1950-talen började man ta de första stegen från det patologiserande synsättet. Avvikelser från den sexuella normen gick då under namnet parafilier. Forskaren Alfred Kinsey blev den första att samla ihop stora underlag av faktiska undersökningar av mänsklig sexuell aktivitet vilket resulterade i ett ifrågasättande av de gamla dogmerna (även om det fortfarande skedde på ett heteronormativt sätt då porträtteringen av giltig sexualitet enbart inkluderade könsattraktion). I modern tid finns det samstämmig forskning som visar att sexualiteter som fetischism inte har någon sådan korrelation med ohälsa att det finns någon anledning att förknippa dem med psykiatriska diagnoser. Diagnosen ”homosexualitet” avskaffades 1979 men det dröjde till den 1 januari 2009 innan diagnoserna för fetischism och fetischistisk transvestism ströks från svenska socialstyrelsens diagnosmanual, efter idogt arbete av bl.a. RFSU (Riksförbundet för sexuell upplysning) och RFSL. Dessförinnan hade enskilda fetischister lastats för om de befann sig i icke-accepterande eller fetischfoba miljöer och diagnosen hade insinuerat att ju ”mer” fetischist en person var, ju mer skulle denne haft andra problem. Sjukdomsstämpeln kunde ges även om personen själv inte led; blotta beteendet kunde räcka för en diagnos. Vid tillfället då fetischism togs bort som diagnos kunde Socialstyrelsen inte svara på varför de denna fortfarande förekom i diagnosregistret. Kristina Bränd Persson, chef för Socialstyrelsens klassifikationsenhet, sade till Dagens Medicin 2008-08-27 att den enda praktiska effekten av att diagnosen fanns var att det gick att föra statistik över fetischister. Socialstyrelsens generaldirektör Lars-Erik Holm uttalade i samband med ändringen att verket med förändringen ville understryka att bl.a. fetischism ”inte är sjukdomar och inte heller är perverst”. Men även om diagnosen fetischism tagits bort ur den i Sverige vägledande diagnosmanualen ICD år 2009 så finns sjukdomsförklaringen kvar i andra diagnosmanualer, bl.a. den amerikanska manualen

DSM. Trots Socialstyrelsens beslut används även boken DSM som vägledning i svensk sjukvård idag.

I och med Internet har möjligheten att hitta likasinnade ökat dramatiskt. Bland andra RFSU och RFSL har gjort uttalanden om att verka för fetischisters situation.

Ordlista

24/7: En term för att beskriva något som pågår hela tiden, dygnet runt, alla dagar i veckan.

Asexualitet: Avsaknad av sexuell attraktion.

Cisperson: En person som identifierar sig med det vid födseln tilldelade könet.

Demisexuell: En person som endast utvecklar sexuell attraktion till någon efter att ha skapat ett starkt känslomässigt band till personen.

Diskurs: Tankeriktning; outtalade underförstådda premisser som ligger till grund för en berättelse eller ett resonemang.

DSM: Diagnostic and Statistical Manual of Mental Disorders, en sjukdomsklassifikationsbok av American Psychiatric Association.

Fetischism/fetischist/etc.: Se avsnitten ”Fetischism” och ”Fetischer”

Heteronormen: Normer är oskrivna regler, idéer och ideal som kontrollerar hur man förväntas vara, leva och se ut. Heteronormen innebär att det i vårt samhälle finns en massa outtalade regler, föreställningar och förväntningar som begränsar hur och vem man får vara och hur man får uttrycka sig i fråga om kön och sexualitet.

Ickebinär person: En person som identifierar sig som mellan, bortom eller med båda könskategorierna kvinna/man kan kalla sig ickebinär. Ibland används ickebinär som ett paraplybegrepp för olika könsidentiteter som inte följer tvåkönsnormen.

ICD: International Classification of Diseases, en bok som innehåller diagnoskoder som ska användas i vården Sverige.

Parafili: Äldre tiders begrepp för avvikelser från sexuell norm, ett ord med stark sjukdomsprägel.

Pansexuell/panromantisk: Ord för att beskriva sexuell eller romantisk sexualitet som kan vara riktad mot personer av alla slags kön.

Queer: Ett avvisande förhållningssätt till heteronormen. Ett ifrågasättande av dominerande idéer om hur människor ska leva i sexuella- och andra relationer, hur vi ska bilda familj, hur vi ska uttrycka kön osv. Att vara queer kan innebära en önskan att inte behöva definiera sitt kön eller sin sexuella läggning, medan en del använder queer som ett sätt att beskriva sin könsidentitet eller sin sexualitet.

RFSL: Riksförbundet för homosexuellas, bisexuellas, transpersoners och queeras rättigheter. Webb: http://www.rfsl.se

RFSU: Riksförbundet för sexuell upplysning. Webb: http://www.rfsu.se

Transperson: En transperson är en person som inte alls eller delvis inte identifierar sig med det kön den har fått tilldelat vid födseln. En person kan också vara transperson som inte följer rådande normer för hur en person med ett visst juridiskt kön ska vara, förutsatt att personen själv identifierar sig som transperson.

Noter

Not i

Expressen 2007-09-10; https://www.expressen.se/halsoliv/vi-ar-alla-fetischister/

Not ii

För fördjupning och begreppshistorik finns bl.a. H. Böhme: Fetishism and Culture (2014).

Not iii

Ursprungliga skildringar av fetischism porträtterar i huvudsak tangerbara saker som fetischer; en vidare hållning kan inkludera en högre grad av abstraktion och kan innefatta exempelvis företeelser och egenskaper. Avgränsningen är inte entydig utan beror på vad som rimligtvis kan anses vara en ”sak” och vilka upplevelser som tydligt kan förstås som att de är en följd av att någon sak har tillskrivits känslor, fantasier och begär.

Not iv

Det finns många olika sexologiska återgivanden av fetischism som beskriver i princip samma sak men på olika sätt; flera återgivanden av fetischism utgår från ett sätt att tala om sexualitet som skapats av äldre tiders sexualdiagnoser: I en sådan patologiserande diskurs separeras fetischism från traditionella sexualitetsriktningar och skildras istället i anslutning till sexuella uttryck som setts som oönskade, i psykiatriskt anstrukna ord som ”beteenden” och med utgångspunkt i utomståendes kliniska observationer. I kontrast till detta har traditionella sexualitetsriktningar haft privilegiet att beskrivas icke-patologiserande, med utgångspunkt i individens egen upplevelse, vilket gör att dessa framstår som mer begripliga, relaterbara och giltiga. Diskursskillnaden är viktig att hålla i minnet, så det äldre patologiserande språkbruket inte står i vägen för att tala om ämnet i konventionella moderna sexologiska termer. Den här skriften har som ambition att tala om fetischism på samma premisser som vi kan tala om annan sexualitet.

Not v

Föreställningen att vederhäftig sexualitet är liktydigt med könsorientering kan benämnas könsorienteringsnormen. Hur de utredningar som legat till grund för nuvarande lagar misslyckats med att ta hänsyn till andra begär än könsorienteringar skildras bl.a. i S. Edenheims avhandling Begärets lagar: moderna statliga utredningar och heteronormativitetens genealogi (2005).
Detta är ett levande dokument. Innehållet uppdateras löpande.

© 2016 – 2021

Redaktör: